Nyttan av forna tiders folkbokföring

husforhorslangd-odenas-utdrag

I Ödenäs husförhörslängd år 1837–1849 finner vi på hemmanet Brandsbo familjen Anders Andersson och Helena Andersdotter med barn. Födelsedata framgår. Dessutom är antecknat för barnens del om de kan läsa och kan redogöra för Luthers katekes. (Vi får utgå från att de äldre redan kunde detta, varför prästen inte ens redovisade det – läskunnigheten i Sverige var vid denna tid långt över 90 %). Det framgår vidare att yngste sonen Anders dött omkring ett år gammal och att dottern Anna Cajsa flyttat till Östergötland, tjugo år fyllda. Hushållet hade dessutom drängar och pigor, men de är inte med i detta utsnitt.

Hur kommer man åt vilka som förr levde i Alingsås med omnejd? Vad är vitsen med att sysselsätta sig med ett sådant arbete?

Sverige är som bekant synnerligen välförsett med tidiga uppgifter om befolkningen. Redan från slutet av 1600-talet fick kyrkan i uppgift att bokföra befolkningen. Böcker över begravda, vigda och döpta kom att föras. Dessutom fördes husförhörslängder. I dessa kom socknens befolkning att bokföras hushållsvis och där antecknades om de kunde läsa  samt om de hade grundläggande kunskaper i kristendomen.

Från samma tid börjar också mantalslängder föras. Grunden i Sveriges skattesystem var ända fram till början av 1900-talet de så kallade grundskatterna, vilka var skatt på innehav av jord. Därutöver infördes undan för undan extraskatter, vilka mer eller mindre alltid blev permanenta. Mantalsskatten är ett sådant exempel. Den infördes som en kvarntullsavgift för att bidra till finansieringen av krigen under Gustav II Adolf, men levde kvar till 1938 (!) som en personlig skatt för närmast alla över femton år. Också mantalslängden fördes hushållsvis.

Såväl kyrkoböckerna som mantalslängderna kan alltså användas för att rekonstruera befolkningen. Har materialet inte förkommit eller förstörts genom brand eller annat, så kan man komma långt tillbaka i historien. Uppgifterna om de enskilda människorna är förstås knapphändiga. Men genom att registrera ett större antal av dem och därefter göra statistiska beräkningar, så kan man ändå få fram uppgifter om folket förr: Hur gamla var de när de gifte sig? Hur länge levde de? Hur ofta förekom dödlighetsepidemier? Växte folkmängden?

På så vis kommer vi trots allt på spåren, sådant som annars hade varit svåråtkomligt: Hur skiftade försörjningsmöjligheterna? Hur såg en familjebildning ut? Levde de i storfamiljer eller små kärnfamiljer? Hur vanligt var det att barn dog? När flyttade man hemifrån? Hur stor var rörligheten förr? Ja, förblev folk som regel i sin socknen, eller flyttade man runt? Med mera.

Prästers och fogdars arbete med kristendomskunskapen och skatten har alltså skänkt oss möjligheten att få ett grepp om de skiftande villkor under vilka människor i Alingsås med omnejd levde förr, även om detta aldrig var tanken från början.

Jubileum revisited

Återkommen efter juluppehållet fann jubileumsstaben en kalender från 1985, då Alingsås firade 300-årsminnet av Jonas Alströmers födelse – stort tack till Sven-Åke Mökander för denna inspiration!

Den numera retrospektiva kalendern tar upp jubileumsinslag såsom invigning av Nolhaga ishall (6 jan), boxningsgala (7 feb), potatisens dag (5 maj), dragspelsstämma (10-11 aug) och inte minst sovjetiska kulturdagar (okt-nov). Inte mindre än 88 olika aktiviteter nämns i Alströmerjubileets väggkalender, vi får väl se om det går att toppa 2019.

bild
We’re gonna party like it’s 1985